Lyssnade på dagens sommarpratare, Steve Angello, på promenad i Pålsjö. Jag tyckte han var ungefär lika inspirerande som sin musik. Det innebär att jag inte lyssnade till slutet.
Jag och P var på Joppespan. Joppe är en sköldpadda som bor vid krematoriedammen. Eller var det Möllandammen? I vilket fall som helst ska det finnas två sköldpaddor. En i varje damm. Vi såg aldrig någon. Kanske för att vi inte hade med något sköldpaddsbete.
Såg däremot flera "skapelser". Jag vet inte vad det är, kojjor kanske, eller vem som gör dem. Är det barn, vuxna eller kanske parkarbetarna?
Vi stannade och åt på Pålsjöpaviljongen som vi brukar besöka många gånger per säsong, men som inte blivit av i år. Gott, mysigt och prisvärt cafe'. Kanske jag kan tycka att våfflorna är på tok för dyra med tanke på vad man betalar för ett paket mix i affären. Å andra sidan kan det vara värt att slippa oset i hemmet.
Badkläderna hade vi med oss. Jag lämnade dock handduken som jag lånat på min före detta arbetsplats och glömt lämna tillbaka, i cykelkorgen. Så har jag gjort i alla år och den har aldrig försvunnit. När vi kom tillbaka var den försvunnen. Kanske någon lånade den och inte hann lämna tillbaka den. Synd. Den var liksom ett minne, plus att den var jättestor. Och att den är köpt på IKEA och jag åker dit alltför sällan. Dessutom var den gammal och modellen kanske inte längre finns.
Det hade inte blivit något bad ändå för solen gick i moln och det hade kommit en kall bris. Badvädret brisade bort, liksom min semester går mot sitt slut. Det känns inte bra att börja jobba. Det är så mycket mer än att återgå till den vanliga trötta, tråkiga vardagen. Nu är allt och alla nytt och nya. Å andra sidan är jag tacksam att jag är frisk och har ett jobb så att jag kan ta semester.
Jag hörde någon jämföra semestern med livet. Att vi räknar ned dagarna tills semestern är slut med samma ångest som vi räknar dagarna, veckorna, månaderna och åren i vårt liv.
Posted via Blogaway
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar