Kaffekopp nr.8.

Den här kaffekoppen är inte heller en kopp utan en glasmugg. Den köpte jag någon gång under 2001-2002 när jag bodde i Malmö. Den är bra att dricka ur och har ett nostalgiskt värde för mig. Chokladen är Marabou Premiums 70% cacoa orange.

Förövrigt är Tigger min favorit i Sjumilaskogen.

 

 

Vi brukade säga om karaktärerna att: Det kan ni läsa i en annan blogg en annan dag...

Kaffekopp nr.7.

Denna kaffekoppen är en kongelig dansk eller Royal Copenhagen Denmark. Den har varit farmor och farfars och de 9 kompisarna står i ett skåp. Den är mycket god att dricka ur och den håller kaffet varmt och starkt. Det är bara en nackdel; att den är så förbaskat liten. Den kaffemängd jag dricker ur ett av mina vardagskaffeglas, får jag dricka 3 koppar av denna.

Kaffekopp nr.6.

Denna koppen kom med en hel kaffeservis som har varit farmor och farfars. Servisen är Rörstrands och heter "Flora". Stora och bra koppar att dricka det mesta ur.

Kakan bredvid heter Fransk Päronkaka och den var supergod och mäktig.

Len Hud

Jag hade önskat mig och fick en ansiktsbehandling i julklapp av P. Det är tredje gången i mitt hela långa liv jag får en sådan behandling på inrättning. Det var både skönt och gjorde faktiskt rejält ont. Ett tag höll jag till och med på att somna. Men det var när jag fick vara ensam i tio minuter med nå´t kladd som skulle dra samman, kyla ned, återfukta, minska pigment förändringarna, ta bort det röda och allmänt göra underverk (som allt annat kvinnan smetade in mitt arma ansikte med också skulle göra).

Somna när hudterapeuten var där inne hade aldrig gått om jag inte hade varit fullproppad med heroin. För hon pratade. Och berättade. Och förklarade. Oavbrutet. Hela tiden. Jag ville så gärna be henne att vara tyst. Under tiden ställde hon frågor om det hon hade berättat så att jag verkligen hade lyssnat på henne och verkligen förstod att mina tankar om min hud var fel och hennes var rätt. Det är klart att hon i ett senare skede, när jag betalar för behandlingen, vilket man gör efter, när de har talat om vilken problemhud man har och vilka krämer och kladd som kan hjälpa en att bli av med allt detta, prackar på mig just de krämer hon använt speciellt för min hud med alla dess åkommor för att jag ska köpa produkterna.

Mitt problem var i grund och botten att jag hade för torr hud, vilket resulterade i svarta pormaskar och röda hudpartier, samt att jag hade pigmentförändringar och ett rött dekoltage på grund av gammal solbränna. Torr hud köper jag. Men att jag har svarta pormaskar på grund av det... Jag har ju vita pormaskar med och det får man om huden är fet. Röda partier? Vad ville hon ha sagt med det? Att jag har fyllekran? Och ett rött dekoltage på grund av tidigare solbrännor. Så som hon knådade och behandlade min hud, är det väl inte konstigt att den blir blossande röd? Kan inte det faktum att jag faktiskt är rökare bidra till alla bakterier som fastnar i mitt ansikte och min skiftande ganska grådassiga ansiktsfärg? Och att jag ofta när jag sitter framför datorn, vilar ansiktet i mina händer (som också är fulla med bakterier)?

Tänkte köpa en ansiktskräm, men när det visade sig att den kostade 795:-, köpte jag ett litet set med fyra små förpackningar för 295:- istället. Också lade hon till hela sex prover! Det var väldans generöst ; ).

Nu har jag len hud och är "alldeles vit i huvudet" som P förundrat flera gånger har påpekat under kvällens gång. Och de flesta pormaskarna har jag kvar.

Fast ändå till syvende och sist: Hade hon bara kunnat vara tyst, hade det varit en riktigt skön behandling.

Selfie på när jag fixar egen ansiktsbehandling i hemmets tysta vrå.

Kaffekopp nr.5.

Kaffekopp nr. 5 är inte heller en kopp. Det är en Bodum "termomugg" som jag köpte som present till en bekant för många år sedan men aldrig gav bort. Nu har jag öppnat paketet och i morse drack jag ur den. Givetvis bra att ha när jag ska resa och här hemma en helgförmiddag när jag pular runt och sippar kaffe då och då. Eller på morgonen när jag ska röka och det stormar, regnar och snöar ute ;). Kaffet smakar dock inte lika gott i denna som i övriga, hittills testade koppar och muggar.

Dagens frukost: kaffe och banan- och kesopannkaka med bär och kvarg.

Lika barn leka bäst.

Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det ordstävet. För lika som personer tycker jag inte man ska vara. Man behöver inte tycka om samma saker. Inte ha samma åsikter i allt även om vissa grundläggande värderingar måste var desamma, annars blir det för mycket slitningar. Jag och P har inte tillhört samma socioekonomiska klass när vi växte upp, men det har inte varit alltförstor skillnad heller. Det som är viktigt för mig är att vi har liknande livserfarenheter.

P tycker inte om att äta grytor. Jag älskar grytor.
P sover på magen. Jag sover på ryggen.
P avskyr och vill inte titta på zombiefilmer och -serier.
P har socker men inte mjölk till kaffet. Jag har mjölk men inte socker till mitt kaffe.
P dricker Fanta med apelsinsmak. Jag dricker Coca-Cola.
P gymtränar. Det avskyr jag.
P tycker inte om vitlök. Det gör jag.
P väljer inte att se på drama i första hand. Drama är oftast de filmer som lockar mig mest.
P tycker om att gå sakta "så man inte missar något". Jag vill gå fort så att mina endorfiner och dopaminer går igång.
P cyklar sakta (se samma anledning som ovan). Jag cyklar fort för att komma fram.
P använder sällan eller aldrig tandtråd. Jag tandtrådar två gånger om dagen.
P ryser när jag tandtrådar mina tänder. Jag ryser när han äter äpple.
P står och soltorkar när han har badat i havet. Jag kryper ihop på min handduk och tänder en cigg.
P duschar alltid på gymmet. Jag duschar alltid hemma efteråt.
P blir inte sjösjuk. En dålig dag kan jag bli sjösjuk av att stå på en brygga som gungar.
P läser historieböcker och biografier. Jag läser skönlitteratur.
P dammsuger ofta. Jag storstädar en gång i veckan.
P sorterar inte tvätten på samma sätt som jag.
P köper och läser Afonbladet i tidningsform varje dag. Jag läser den som app.
P läser aldrig HD. Jag läser den alltid.
P dricker ofta mjölk till maten. Det gör sällan jag.
P har sex tatueringar. Jag har inte en enda.

Kaffekopp nr.4.

Kaffekopp nr.4 är en hög porslinsmugg. Denna har jag tillsammans med tre för x antal år sedan fått i födelsedagspresent, eller var det julklapp, av min broder. Helt ok att dricka ur.

Det är min nybakade hemgjorda blåbärspaj som skymtas i bakgrunden. Den var också helt ok ;).

Välkommen Naima.

Så bestämde hon sig, 12 dagar efter utsatt tid, för att komma ut. 3,8 kg och 53 cm människa. Namngiven efter sin gammel gammel farmor. Jag har blivit faster.

 

Naima ett dygn gammal

Kaffekopp nr.3.

Detta är ingen kaffekopp.
Detta har varit farfars temugg.

De kommer från Höganäs stengodsfabrik.Jag har två stora och två små koppar med tillhörande fat, samt två djupa- och två plana tallrikar.

Havet. Igen.

Jag tycker mycket om att promenera. Det skingrar mina mörka tankar, jag dagdrömmer, kan lättare se på och lösa problem, min ångest dämpas. Medicin för min själ.

Gick en promenad till havet idag med. Solen sken och det blåste ordentligt. Havet levde om, stänkte, skummade, blåste upp, blötte ned och levde jävel. Men gud vad vackert. Och levande.

 

Kaffekopp nr.2.

Söndagen den 12 januari.

Den här kaffekoppen x 4 fick jag i 40 års present av kollega C. Dessa använder jag ofta. Har t.ex. druckit glögg ur dem hela julen.

 

Kakorna har jag fått av föräldrar. De är Kurdiska och mycket goda. De innehåller kokos-, någon sorts nötblandning- och kanelfyllningar. Man vet aldrig vad man får.

Kaffekopp nr.1.

När jag rensade och möblerade om i mina skåp blev jag medveten om alla kaffekoppar, temuggar och bara muggar jag har stående men sällan eller aldrig använder och  bestämde mig för att börja använda dem.

 

Lördag den 11 januari. Denna har jag aldrig använt.

 



Den här koppen fick jag i julklapp av ett par föräldrar julen -12.

 

Testar en ny (för mig) 70% choklad med vaniljsmak.

Havet

Efter jobb hade jag tänkt shoppa lite, men jag kände en stark längtan efter havet. Det liksom drog i och sög efter mig. Jag var bara tvungen att gå dit.

H.C. Andersen - Den lille Havefrue 1837

 

Göra sig av med latmasken som bara sitter och äter.

Hur gör jag för att komma igång med träningen igen efter...jag vet inte hur många veckors uppehåll jag har haft. Minst tre i alla fall. Jag började med att:

1. Kolla upp träningstider. Step i morgon kl.18:00 på träningsinstitut "A".(Underlättar att komma iväg om jag vet var, när och till vad jag ska komma iväg).

2. Raka mig. Under armarna och nu benen med. (Känns bättre att lyfta på armarna om jag inte har fem dagarsstubb).

3. Lagade mat i kväll som räcker till i morgonkväll med. (Inte roligt att ställa sig och laga mat kvart i åtta på kvällen).

Fixat och klart. Nu är det bara att gå dit.

                                                        Världens roligaste träningsredskap.

Välkommen hem.

Nu har jag varit hemma i nästan precis ett dygn och S:et har snart gått sin sista promenad på mina nerver. Att hon var glad igår när jag kom hem och ömsom pratade, berättade och ömsom skällde på mig, visade alla sina konster, busade och rev ned sina sängar. Hoppade i min säng. Sprätte ut sitt lådgrus. Klättrade i gardinen och hoppade på förbjudna bokhyllan. Visade sina leksaker och attackerade mig. Hon har till och med för första gången på många år apporterat.

Allt det kan jag ta. Det gläder mig att hon blir glad att se mig.

Det är också okej att bli väckt någon timme för tidigt med allt vad det innebär; bli trampad på, kattrumpa i näsan, kittlande morrhår och slutligen få håret tuggat på. Men hela kvällens tjat och gnäll är INTE okej. Jag vet inte vad hon vill. Hon vet inte vad hon vill. Vem vet då vad hon vill?

Är det nu hon talar om för mig vilken dålig matte jag är som lämnar henne till farfar, hur ledsen hon har varit, hur tråkigt och trist allt är utan mig och hur mycket hon har saknat mig? (Fast farfar har skvallrat och berättat att hon faktiskt har mått och haft det bra).

 

                                                                                                 Årets sista selfie.

B som i...

...här skulle jag egentligen skulle vilja skriva B som i:

Boden
Blått
Becksvart
Blött

Istället skriver jag B som i sorg. Inte för att jag alltid förknippar Boden med sorg, inte heller denna gången, men just nu känner jag sorg och det färgar min vardag.

Jag har inte upplevt en nordarktisk vinter (fina begrepp jag slänger mig med), jag menar en norrländsk vinter, på ca 25 år. Den sista var sorglig. Jag var 16 år och min älskade morfar dog i en sällsynt skelettcancer som plågade honom i 5 år. Då var jag alldeles för feg och rädd och vågade inte säga förlåt och att jag älskade honom och hur mycket han faktiskt hade betytt för mig. Detta har gnagt i mig och plågat mig sedan dess. Man skulle kunna tro att jag har lärt mig något av den erfarenheten...det får tiden utvisa. Några dagar senare åkte mamma in till sjukhuset akut och var mycket nära att dö. Jag provade morfin för första, men inte sista gången, och upptäckte hur skönt det är att inte känna.

25 år senare.

Boden var blått i många olika nyanser och känslor.
Boden var också becksvart när klockan var 15:00 och det kändes som att det var dags att gå och lägga sig.
De sista två dagarna steg temperaturen över nollan och snön började smälta vilket medförde att Boden också blev väldigt blött.

Men jag fick uppleva en lite mindre än vanligt Norrländsk vinter med minusgrader, doften av snö (jo, jag tycker att den för med sig en speciell lukt), snö som gnistrar, knarrar, ryker, lyser upp och färgar världen blå. Äldre tanter med spark. Scotrar som körde i mörkret över Bodenträsket (för er skåningar som inte vet; det mesta kallas för träsk där uppe, även om det i mina ögon ser ut som en sjö) och de hördes från skogarna och bergen. Drack den godaste arctiska (det var så de varuförde sina drycker, från en "Arctisk juicebar") varma äpplemusten jag smakat hittills. Promenerade utmed Kläppen och smög utanför "villan" där jag bodde mina första levnadsveckor och där jag tillbringade många långa underbara lov. Lagade mat, tittade på TV och sist men inte minst viktigaste:
umgicks med min mormor.