Året som gick...

...gick fort.

Känns inte som att det var särskilt länge sedan jag längtade efter våren och N frågade när jag tänkte ha semester, jag skrattade åt henne och påpekade att det fortfarande var vinter. Detta var bara en månad efter Drömljus som var i februari.

Drömljus lyser upp i mörkaste vintermörkret.

I februari gjorde jag en leverbiopsi och pulsade hem i nyfallen snö. Min lever mådde bättre än vi hade trott, men den måste ändå behandlas förr eller senare. Helst förr. Läkaren gav mig 2 års respit. (Nu har det nästan gått 1 år och jag har bara ett år kvar. Ett år går fort).

I mars var jag och P på "Den blå planet" och tittade på fiskar och andra marina varelser.

Våren kom och L bjöd in till årets höjdpunkt och händelse: "Återträffen". Att gå på bal kan vara trist och tråkigt och helt...helt underbart. Detta var en snudd på magisk upplevelse. Jag har sällan upplevt så många känslor på en och samma gång. När jag allra första gången, livrädd, gick upp för stentrapporna var det första en av kvinnorna frågade mig: "Hur gammal är du?" Jag svarade stammande: "30 år". "Det kan man inte tro. Du ser inte en dag äldre ut än 23. Men oroa dig inte. Du kommer att åldras många år om du stannar kvar här". Jag stannade kvar. När jag efter mer än 10 år återvände, livrädd denna gången med, och mötte älskade K på samma trapp, började jag gråta av glädje, tacksamhet och saknad och K sade: "Man får lov att gråta här".

Nu skulle jag kunna gråta när jag tänker på hur profitstyrda de privata vårdbolagen är och hur de låter pengar och vinst gå före människoliv. Då räddade stället mitt liv. I dag hade jag nog valt något annat.

P.S. Nu efter 10 år ser jag ut som mina trettioelva år (den har jag snott av M) och detta senaste året har jag fått flera grå hårstrån D.S.

Sedan kom sommaren som var varm och lång med mycket strandhäng och bad ända in i september.

 

 

Jag gjorde två resor. Först hälsade jag på mormor i Boden, sedan åkte jag och N till Stockholm.

 



                                                                 Bodenån

                                          Grönalund sett från Skansen.

Musik kan jag inte vara utan. Jag, P och S såg Iron Maiden på Stadion i Malmö. Ljudet var en stor besvikelse, men bandet levererade och showen var bra.

                                                 Bruce Dickinson

Hösten kom med jobb, jobb och ännu mer jobb. Kändes inte som att det gick en vecka utan att jag jobbade sent en kväll p.g.a. utbildningar, kurser, handledning och möten. Men det var lärorikt, givande och jag fick lön för mödan.

"Vi behöver en lärare som ibland är regissör,

ibland manusförfattare,

ibland ridå och fond

och ibland sufflör.

 

En lärare som är både mild och sträng, som är ljussättare,

som fördelar färger och som t.o.m. är publik - åskådaren

som betraktar, klappar händerna ibland, eller förblir tyst,

fylld av känslor, som ibland bedömer skeptiskt och vid

andra tillfällen applåderar med entusiasm."

 

                                                                          Loris Malaguzzi



I december gick min älskade och kloka farmor bort 91 år gammal. Hon somnade in hemma i sin säng. Helt naturligt. Hennes hjärta orkade inte längre och kroppen hade gjort sitt.

                                                             Älskad och Saknad

Jag blev besatt. Jag såg en TV-serie, 2 säsonger, 20 avsnitt på ca 10 dagar och blev riktigt deprimerad när den var slut.

Detta året firade jag Julafton med en väninna och hennes familj. En annorlunda, trevlig och mycket God Jul. Jag är enormt tacksam för N´s generositet och för vår vänskap.

N sammanfattade vad som var viktigt för henne i livet och det håller jag med om:

Vänner  Gemenskap  Kärlek

 

Apropå kärlek. Min kärlek, P, fick ett vikariat i december och jag är enormt glad för hans skull.

 



                                            P´s arbetsplats

I övermorgon tar jag flyget till Luleå och bussen till Boden för att fira nyårsafton med Mormor. Det är min önskan att få känna av en riktig vinter med snö och minusgrader.

Årets nyårslöfte... det tänker jag inte tala om, men det inkluderar vad som är viktigt i livet.

Med en önskan om ett Gott Nytt År! 

Det börjar bli kallt...

Glöm inte att se till att porten är öppen
så att obehöriga kan komma in och värma sig.


Text hittad hos enblommigtekopp

Om vikten av att ibland ha tråkigt.

Ute har Svens efterdyningar härjat precis hela dagen med regn och blåst. Hade planerat att åka till Fredriksdalsjulmarknad idag, men till och med jag tyckte att vädret var för trist. Istället har jag varit inne hela dagen (det ger mig ångest att vara inne en hel dag) och haft tråkigt. Jag kan hålla med om att (i alla fall i mitt fall) att tristess föder kreativitet, men jag tillhör också dem som flyr tristessen med hjälp av tekniken. Idag satte jag inte på TV´n förrän på eftermiddagen och bakade lussebullar, -grodor, -katter och möss och pepparkakor.

                                           Min nya fina juliga kökshandduk.

Två Lussekatter. Fast jag tycker mer att de liknar en Lussegroda och en Lussemus.

Sedan har jag pysslat med mitt julprojekt.

Resultatet kan ni se här...

Älska någon till döds.

Det finns ett begrepp som heter "Älska någon till döds", vilket i princip går ut på att du älskar någon så pass mycket att det hindrar dig från att faktiskt ge den konkreta hjälp personen behöver för att sluta sitt missbruk. Vilket på lång eller alldeles för kort sikt kan leda till att den du älskar dör (alltid i förtid) av sitt missbruk. Alkohol- och narkotikamissbruk är en dödlig sjukdom!!!

Jag undrar om inte den här familjemedlemmen är före detta missbrukare eller har erfarenhet av och är ovanligt klarsynt. Tänker också på hur mycket ångest och smärta det medför att göra en sådan här sak. Men också en oerhörd styrka och förståelse för hur maktlös över drogen du är som medberoende.

En kyrka.

Mitt senaste alster till mitt julprojekt. Antagligen inte det sista... Foto på projektet kommer senare.

Årets bästa "julskapelse"

                                         Utanför Café Annorledes

Skoköp eller skoköp?

Julen kommer att komma. Det gör den liksom oavsett. I år på en tisdag och som alltid den 24 december. Vinter är jag dock osäker på om det kommer att bli någon i år. Jag säger bara 30:e november +5 grader och inte en snöflinga inom synhåll.

Idag tog jag ner mina vinterskor från vinden. Jag behöver köpa nya. Behöver och behöver...  jag vill köpa nya vinterskor. Det jag behöver köpa är höstskor. Jag har måst slänga mina Docs och mitt andra och nu enda par höstskor, Merelliskorna, måste jag också slänga så fort jag har köpt nya. Sulan håller på att släppa på dem med och de läcker. Inte roligt.

Nu är frågan; ska det fortsätta vara milt väder så jag kan köpa något ofodrat, eller ska det bli någon kall vinter så jag ska köpa vinterskor?

                                                                       Slängda.

                                         
                                                                      Ska slängas.

                                                                   Köpa de här?

                                                                     Eller dessa?

1:a December

 

 

Adventsljusstakar, ljus och mitt "måste alltid ha framme" julpynt är framtaget. Resten ligger kvar i lådan som jag tänker låta stå i ett hörn i köket, täckt av en fin julduk (jag tror nämligen inte att jag är färdigpyntad). Foto på denna kommer senare. Kanske.

Måste och Bör.

Det är så mycket man måste. Eller bör. Eller måste. Måste jag verkligen allt? Är det inte så att hälften av måstena egentligen är bör. Och resterande måsten kan man skita i?

Alla Helgons (helg).

Vaknade kl 12:20 på lördagförmiddagen. Panik! Pappa kom och hämtade oss vid 13:30 för att åka till gravarna. Efter gravbesöken åt vi avslutningssoppa på Pålsjöpaviljongen. Jag och P har två frågor vi ställer oss varje höst:
Vart tar koifiskarna vägen på vintern om krematoriedammen bottenfryser?
Vad gör folket som jobbar på Pålsjöpaviljongen under vinterhalvåret?

Eftersom det var Alla helgons dag och jag aldrig tittar på skräckfilmer, tyckte jag att det var perfekt att fira helgen till ära med en sådan. Alltså såg vi på "The collector". Jag har som sagt inte så många att jämföra med, men jag tyckte nog att handlingen haltade en aning.

Sov länge på söndagen med. Var inne i princip hela dagen och städade och tvättade. P sade att nu älskar han mig igen när vi städar tillsammans (det är mest han som har fått stå för marktjänsten de senaste månaderna).

Tvättstugan såg inte rolig ut när jag kom ner...

 

 

...Jag lämnade inte den i det skicket. Även om jag ville. Men som det helgon jag är, städade jag upp skiten.

Välkommen vackra höst.

Tre skäl att älska hösten.

Jag älskar hur naturen byter skepnad. Att sparka i en heltäckningsmatta av löv. Promenera på dimmhöljda stigar och andas in skogens friska dofter.

Jag tycker att hösten har den finaste färgskalan; mossgrönt, brunt, rött, gult, orange och guld. Att slippa klä sig i pasteller och klara färger.

Jag kan med gott samvete laga min favoritmat; köttgrytor och behöver inte äta fräscha och lätta sallader och intala mig själv hur frisk och mätt jag blir av dem.

 

Välkommen mysiga höst.

...
Det är då som det stora vemodet rullar in
Och från havet blåser en isande, gråkall vind.

I Helsingborg (Malmö) rispas dimman av färjornas sirener
Och på andra sidan sundet börjar världen.
...
Ur Ted Ströms "Vintersaga" 1984.

Riktigt så illa är det inte. Men det känns som att efter ännu en lång Indiansommar med upp till 16 grader och sol i slutet av oktober, har hösten kommit med stormsteg de senaste dagarna. Missförstå mig inte, jag tycker om alla årstider. Det enda jag tröttnar på är mörkret.
Men då e´re bara te å pynta å tända... ; )

 

 

 

Skillnaden på förskola, dinosarieskola och dagis.

Tre krokodiler sitter och pratar vid middagen. En av dem har en tröja med två dinousarier på. "En liten och en stor" konstaterar han. Jag frågar om det inte är så att alla dinosarier är stora. Även de små? "Jo, jättestora" svarar en annan krokodil och säger att "de kan inte vara här inne. Då tar de sönder taket". Jag undrar vad som händer om taket går sönder. "Då regnar det på oss. Och snöar och blåser" svarar den tredje krokodilen. Det tyckte de inte hade varit bra. "Men var ska dinosarierna gå i skolan då", undrar jag? De kom överens om att det bästa för oss och dinosarierna var "I en dinosarieskola med stort tak (läs högt tak)".


(Här hade jag en lång utläggning om högt och lågt. Om pannor och tak. Inte för krokodilerna utan för er, och framför allt för mig själv).


Jag jobbar inte på en dinosarieskola.
Jag jobbar inte heller på en förskola.
Jag jobbar på ett vuxendagis.

Tatuering

Vad säger ni om den här som tatuering mellan skulderbladen? Något mörkare i färgen, med mer päls, kanske några vassa huggtänder (överlag lite "mjukare" katt) och utan bakgrunden.

Det var någonstans hos M jag såg bilden först...skyll på henne ;) 

 

 

Eller kanske denna?

 

           Från Alice in Wonderland.



Min hyllning till couture

A mutt is couture —

it’s the only one like it in the world, made especially for you.

Isaac Mizrahi

 

En saga om en domare, tio år, en vän och en polett.

Det var en gång en flicka som gick i en annorlunda skola där hon fick lära om livet och sig själv. Hon lyssnade på och skrev många för henne livsviktiga föreläsningar och arbeten. Bland annat diskuterades det om att vara en domare. Att döma andra och att döma sig själv. Och att den som dömer andra, oftast är den hårdaste domaren mot sig själv.

I detta arbetet hörde flickan "att döma andra och hårdaste domaren mot sig själv" (fast den sista delen förstod hon aldrig). Flickan tänkte att "jag ska bli en bra människa och försöka bli tolerant mot mina medmänniskor och inte döma dem. Leva efter devisen: Lev och låt leva". 

Allt väl så långt. Eller var det det? Om sanningen ska fram hade livet redan gjort flickan tolerant, empatisk och förstående. Det var givetvis en viktig lärdom att bli medveten om, men det fanns inte så mycket att arbeta med. Däremot glömde hon helt bort att vara tolerant, empatisk och förstående mot sig själv.

I tio år fortsatte flickans destruktiva personlighet att slå hårt på henne själv. Flickan dömde sig själv till dagsböter a la skam och skuld.

En vacker dag tio år senare när flickan fikar med sin barndomsvän M, tar M upp ämnet domare, döma och att i slutet av varje dag slå hårt på sig själv för det hon missade, glömde, misslyckades med m.m. Att aldrig klappa sig själv på axeln och berömma sig själv för vilket bra jobb hon gjort idag (också).

Tio år senare sitter flickan på ett café i stan och känner hur poletten trillar ned. Var det så det innebar att döma och vara den hårdaste domaren mot sig själv. Så enkelt och ändå så svårt.

Snipp. Nu har flickan insikten. Snapp. Om tio år kanske hon använder sig av den med. Snut. Så var sagan slut.

Vems är Skorna?

Jag hade på mig mina nya seglarskor och gick över gården när jag skulle gå hem från jobb. T 4 år kommer fram för att säga hejdå och frågar: "Var ska du?" "Jag ska hem" svarar jag. T: "Ne-ej. Det ska du inte". Jag undrar varför hon inte tror det. T: "Du har ju inte dina skor på dig." Jag tittar ned på mina skor och säger att skorna som jag har på mig visst det är mina. Då inser jag att T menar mina gamla väl in- och nedgångna joggingskor som jag alltid brukar ha på mig och förklarar att de här skorna också är mina, fast de är nya.

"Ns" skor

också "Ns" skor



Skratta eller gråta?

Enligt FN:s klimatpanels (IPCC) nya rapport är den viktigaste slutsatsen som forskarna har kommit fram till att det är högst troligt att det till största delen är människan som är ansvarig för merparten av den pågående uppvärmningen av jorden. "--- forskarna nu är till 95 procent säkra på att människan i hög grad ligger bakom den pågående temperaturhöjningen på jorden".
HD lördag 28 september 2013.

Åh fan.
Några kommentarer på det?
Inte?
Visste vi redan detta?
Ni politiker då?

Hösthelg

I lördes träffade jag N för första gången sedan vi kom hem från Stockholm. Vi åt på Kinarestaurang och uppdaterade varandra. Hon mest mig eftersom det händer så mycket mer i hennes liv. Jag kan känna mig tråkig, det händer inget i mitt liv, varken bra eller dåligt. Det rullar liksom bara på och det är väl bra i-och-för-sig. Men jag vill ju ha något att berätta.

Efter maten fick jag traditionell Thai massage. Jag både fick och inte fick. Jag fick betala själv. Det var en duktig och proffsig massös. Som alltid frågade hon mig före massagen var jag hade ont. Och jag svarade som alltid axlarna, runt skulderbladen, ryggen också visade jag på insidan av hälarna. Jag skulle nog ha betonat ont i hälarna, för senare när hon först lade sin tyngd på den vänstra som gör mest ont, skrek jag till. Högt.
Hon rörde aldrig min högra häl...

Jipata

 

Lördagkväll spenderade vi i soffan. Upptäckte till min glädje att vi kan titta på "C"-kanalerna igen. Såg filmen Flight. Den var ok, men jag undrar fortfarande hur det gick med Nicole eller vad kvinnan som var missbrukare hette.

Idag, söndag, var vi på Mikaelimarknad på Fredriksdal. Mitt första besök där. Köpte 2 goda bröd, havtorns- och äpplemarmelad och 2 teér. Också satsade jag hela 5 riksdaler på chokladhjulet och vann en påse chokladhjärtan. Jag som aldrig varken spelar eller vinner. Gott och roligt.

"Jag har bäddat alldeles på egen hand"

 

"Jag fattar inte. Vad är problemet? Det är ju du som säger att jag inte ska ligga och pälsa ned överkastet".

Strandoccupanter

Ännu en tisdag avklarad. Detta kunde ha blivit en vanlig sketen tisdag, men det blev det inte. Först gjorde jag något på jobb som jag fick både ris och ros för. Lite jobbigt faktiskt. Riset alltså. Sedan fick jag positiv bekräftelse och belöning av min före detta chef ( denna terminen har jag fått min fjärde chef på 3 år) i form av mer pengar i lönekuvertet för allt jobb jag gjort. Tack.

Ännu en riktigt varm sensommardag som jag spenderade på stranden tillsammans med måsarna som nog börjar tröttna på oss mänskliga strandoccupanter.

Och tog ännu ett årets sista dopp.

Årets sista dopp

Efter att ha jobbat min första vecka efter 5 veckors semester, tror jag att jag stod och sov när jag slutade redan kl 13:00 på fredagen. Superfint väder så jag och P cyklade, eller gick till stranden (min cykel hade fått punka). Tänkte att det kanske var sista gången denna sommar det var badväder så vi badade. Det var nog någon grad mindre i vattnet. Jag "vande" mig inte riktigt. Men det var ändå skönt. Som vanligt somnade jag till.

Jag somnade på kvällen också och sov i 2h. Tvingade mig att gå upp. Såg en film. Gick och lade mig på riktigt och sov 11h till.

P hade bjudigt K på kräftor på lördagkväll, så större delen av eftermiddagen gick åt till att handla, laga mat, förbereda och fixa. K kom till slut (fast ett tag tvivlade vi). Tyvärr hade han utöver sitt substitut grundat med någonting (öl, piller...), så han sov mest. Vilket inte störde mig. Tyckte nästan det var bättre för han sluddrade och var så rörig att jag varken förstod vad han pratade om eller ens kunde höra vad han sade. P däremot blev både besviken och ledsen. Han och K har varit kompisar sedan barnsben och P vill gärna och trodde att K skulle "nyktra" till när han fick sitt substitut så de kunde umgås. Jag skulle nog kalla P naiv men å andra sidan hoppas även jag. "Så länge det finns liv finns det hopp". Sorgligt.

Denna helg gick årets trädgårdsmässa av stapeln och jag hade tänkt satsa på söndagen. Det blev ingen mässa. Det blev stranden. Igen.

Och ännu ett årets sista dopp.

Vad gör man sista semesterhelgen?

Jag uppskattade att det var grått, blåsigt och rengnigt lördagen och söndagen innan jag skulle börja jobba. Kändes lite lättare då. Hade varit tufft med 25 grader, strålande sol och strandhäng dagarna före jobb.

På lördagen cyklade vi till Västhamnen och fiskade. Fastnade med mitt första kast i granngubbens lina. Ihhh- panik. Jag bad så mycket om ursäkt och förklarade att mitt fiske och mina kast var rostiga. "Ja, ja. Du får se dig för och kasta rakt ut", svarade gubben. Vilket medförde att jag kände en enorm skam och skuld ett bra tag, vände om och fiskade in mot hamnen istället. Jag fick ingen fisk, men lyssnade på Liv Strömquist sommarprat. Hon ägnade halva programmet åt mens som är skamfullt och äckligt (har jag lärt mig) att jag knappt vågar skriva det. Än mindre säga det. Sedan några år tillbaka refererar jag viskande till det som "grejorna". Hon gjorde det bra. Bara så där. Som ingenting. Häftigt. Modigt. MENS.

Himla bök innan jag kommer iväg, men väl på plats tycker jag det är avkopplande att fiska. Det slutar alltid med (om det är möjligt) att jag sitter och bottenmetar.

På söndagen cyklade vi ut till och gick en lång eller längre promenad än vi brukar, innan vi stannade och åt på Pålsjöpaviljongen. Jag misstänker att det här fåret ätit giftiga svampar eller något som jäst, för det sprang omkring och "pratade" och var allmänt förvirrat, medan fårkompisarna lungt låg och slappade.

 

Redo att gå tillbaka till jobb.

Blir jag nog aldrig.

Stockholm 2013

Först var det planerat att jag och goa N skulle till den stora staden Stockholm. Med eller utan barn. Det var inte bestämt. Kul. Det såg jag fram emot. Sedan blev den inställd. Jag blev så besviken.

Men sedan...ändrade förutsättningar och det blev en tripp till Stockholm i alla fall. Tredje gången. Det blev en helt underbar och superduperrolig tripp.

Två namne med likadana resväskor.

 

N´s faster hämtade upp oss på stationen, körde oss till lägenheten vi skulle hyra och bjöd på frukost (vi kom dit ca 09:50). På eftermiddagen/kvällen gick vi runt i Gamla stan. Jag köpte alla mina souvenirer och vykort (så det var gjort). Sedan bjöd faster på kvällsmat. Och de pratade minnen till sent. Tror jag somnade innan jag hann lägga huvudet på kudden (som alla kvällar).

Kan detta vara den smalaste gränden i Gamla stan?

 

Dag 2

Dag 2 började vi med att ta ett dopp i sjön som vi bodde så nära att vi i princip kunde slå en kullerbytta eller hjula ned i.

 

Vi badade dag 3 och 4 med.

 

Efter frukost och morgongörat åkte vi ut till och upp i Kaknästornet. Det var med skälvande ben (jag har blivit höjdrädd på äldre da´r) som jag steg ut ur hissen 151 m upp. Men det var lugnt och kändes stabilt. Hög mur och oegenomtagligt galler.

                                     

Så här ser Stockholm ut 31 hissvåningar upp.

 

Sedan tog vi oss till Vasamuseet. Ett mycket intressant och trevligt museum som jag blev positivt överraskad av. Vi hade kunnat stanna mycket längre men Goa N ville på Allsång på Skansen. När vi lämnade Vasamuseet hade himlen öppnat sig och regnet öste ned. Det tog några sekunder så var vi två genomblöta tjejer som inte kunde ta oss någonstans. Alla spårvagnar in till stan var överfulla. Vi tog en till Skansen och tänkte följa med den tillbaka, men när den stannade utanför Skansen hade det slutat regna och vi bestämde oss för att äta måste vi. Så vi gick in på Skansen, åt kvällsmat och faktiskt tittade på säsongens sista Allsång.

Jag var livrädd att jag skulle synas i TV men det var ändå en rolig upplevelse. Alla dessa förhållningsorder före TV sändningen...Och att området runt scenen ser så stort ut i TV och är så litet i verkligheten.

 

 

 

Innan hemfärd stannade vi till på Kulturfestivalen och lyssnade på ett ungt arabisk gitarrgeni: Bombino.

 

Dag 3

Tredje dagen efter vårt morgondopp, åkte vi til Globen för att åka dess Skyview (N verkar gilla höga höjder). Lite läskigare än Kaknästornet då hissen gick utanför Globen och var i glas. En jäkla tur att hissens golv var täckt.

 



 

Sedan besökte vi Medeltidsmuseet. Kändes för mig som att årets Stockholmsresa hade tema Medeltid. Det museet var en besvikelse. Jag hade förväntat mig något i stil med The Dangeon i London (för er som känner till det). Men Icke... 

 

På kvällen blev vi bjudna på middag hos N´s syster med man. Mycket god asiatisk kyckling med tillbehör. Här stannade vi dock ej särskilt länge för N hade bråttom att se Mando Diao och Nina Persson, Ebbot Lundberg och Magnus Carlson göra Velvet Underground låtar.

 

Båda framträdandena var bra. Mando var snäppet bättre men det andra gänget gjorde Velvet låtarna bättre än original Velvet (mindre gällt och gnissligt på något sätt...).

Denna kvällen var det mycket mycket mer publik och folk ute än föregående kväll.

 

Dag 4

Även denna morgon startade vi med ett dopp (resans sista) och tog farväl av jolleklubben, Kristinelund på andra sidan vattnet (tror vi att det var), måsarna, änderna, bryggan, fiskarna, flotten och räddade en badboll som hade slitigt sig från ett mycket ledset barn.

 

Förmiddagen (och halva eftermiddagen) spenderade jag själv på Fotografiska. Upptäckte och fann Helmut Newton, en väldigt intressant "Pornograf" som han själv kallade sig.

 

 

På eftermiddagen tog vi en guidad båttur runt Djurgården. Jag har redan åkt den en gång, men turbåten runt Kungsholmen missade vi. Lyssnade på Hasse Alfredsson denna gången. Första gången valde jag Markoolio (för de små). Vi passerade bland annat Strandvägen med sina 15-20 rums lägenheter.

 



                                    

 

Kvällsmaten bjöd Faster på. Det var mycket och gott och jag åt på tok för mycket. Fast vi var supertrötta och inte trodde vi skulle orka, körde faster oss in till stan vid 21 tiden, så att N kunde köpa presenter. Souvenirbutikerna hade öppet. Två till 22:00 och en hade inte stängt när vi lämnade vid 23:00 och turister fortfarande kom in. PUH, vilken lättnad.

 

Sista promenaden genom Alvik var vemodig. Stockholmssemestern hade varit lyckad och rolig och vi hade ingen lust alls att återvända till vardagslivet och våra jobb på måndag.

 

 

Sist men inte minst: Hejdå till våra grannar -katterna.