Vad gör man sista semesterhelgen?

Jag uppskattade att det var grått, blåsigt och rengnigt lördagen och söndagen innan jag skulle börja jobba. Kändes lite lättare då. Hade varit tufft med 25 grader, strålande sol och strandhäng dagarna före jobb.

På lördagen cyklade vi till Västhamnen och fiskade. Fastnade med mitt första kast i granngubbens lina. Ihhh- panik. Jag bad så mycket om ursäkt och förklarade att mitt fiske och mina kast var rostiga. "Ja, ja. Du får se dig för och kasta rakt ut", svarade gubben. Vilket medförde att jag kände en enorm skam och skuld ett bra tag, vände om och fiskade in mot hamnen istället. Jag fick ingen fisk, men lyssnade på Liv Strömquist sommarprat. Hon ägnade halva programmet åt mens som är skamfullt och äckligt (har jag lärt mig) att jag knappt vågar skriva det. Än mindre säga det. Sedan några år tillbaka refererar jag viskande till det som "grejorna". Hon gjorde det bra. Bara så där. Som ingenting. Häftigt. Modigt. MENS.

Himla bök innan jag kommer iväg, men väl på plats tycker jag det är avkopplande att fiska. Det slutar alltid med (om det är möjligt) att jag sitter och bottenmetar.

På söndagen cyklade vi ut till och gick en lång eller längre promenad än vi brukar, innan vi stannade och åt på Pålsjöpaviljongen. Jag misstänker att det här fåret ätit giftiga svampar eller något som jäst, för det sprang omkring och "pratade" och var allmänt förvirrat, medan fårkompisarna lungt låg och slappade.

 

Redo att gå tillbaka till jobb.

Blir jag nog aldrig.