Känns inte som att det var särskilt länge sedan jag längtade efter våren och N frågade när jag tänkte ha semester, jag skrattade åt henne och påpekade att det fortfarande var vinter. Detta var bara en månad efter Drömljus som var i februari.
Drömljus lyser upp i mörkaste vintermörkret.
I februari gjorde jag en leverbiopsi och pulsade hem i nyfallen snö. Min lever mådde bättre än vi hade trott, men den måste ändå behandlas förr eller senare. Helst förr. Läkaren gav mig 2 års respit. (Nu har det nästan gått 1 år och jag har bara ett år kvar. Ett år går fort).
I mars var jag och P på "Den blå planet" och tittade på fiskar och andra marina varelser.
Våren kom och L bjöd in till årets höjdpunkt och händelse: "Återträffen". Att gå på bal kan vara trist och tråkigt och helt...helt underbart. Detta var en snudd på magisk upplevelse. Jag har sällan upplevt så många känslor på en och samma gång. När jag allra första gången, livrädd, gick upp för stentrapporna var det första en av kvinnorna frågade mig: "Hur gammal är du?" Jag svarade stammande: "30 år". "Det kan man inte tro. Du ser inte en dag äldre ut än 23. Men oroa dig inte. Du kommer att åldras många år om du stannar kvar här". Jag stannade kvar. När jag efter mer än 10 år återvände, livrädd denna gången med, och mötte älskade K på samma trapp, började jag gråta av glädje, tacksamhet och saknad och K sade: "Man får lov att gråta här".
Nu skulle jag kunna gråta när jag tänker på hur profitstyrda de privata vårdbolagen är och hur de låter pengar och vinst gå före människoliv. Då räddade stället mitt liv. I dag hade jag nog valt något annat.
P.S. Nu efter 10 år ser jag ut som mina trettioelva år (den har jag snott av M) och detta senaste året har jag fått flera grå hårstrån D.S.
Sedan kom sommaren som var varm och lång med mycket strandhäng och bad ända in i september.
Jag gjorde två resor. Först hälsade jag på mormor i Boden, sedan åkte jag och N till Stockholm.
Bodenån
Grönalund sett från Skansen.
Musik kan jag inte vara utan. Jag, P och S såg Iron Maiden på Stadion i Malmö. Ljudet var en stor besvikelse, men bandet levererade och showen var bra.
Bruce Dickinson
Hösten kom med jobb, jobb och ännu mer jobb. Kändes inte som att det gick en vecka utan att jag jobbade sent en kväll p.g.a. utbildningar, kurser, handledning och möten. Men det var lärorikt, givande och jag fick lön för mödan.
"Vi behöver en lärare som ibland är regissör,
ibland manusförfattare,
ibland ridå och fond
och ibland sufflör.
En lärare som är både mild och sträng, som är ljussättare,
som fördelar färger och som t.o.m. är publik - åskådaren
som betraktar, klappar händerna ibland, eller förblir tyst,
fylld av känslor, som ibland bedömer skeptiskt och vid
andra tillfällen applåderar med entusiasm."
Loris Malaguzzi
I december gick min älskade och kloka farmor bort 91 år gammal. Hon somnade in hemma i sin säng. Helt naturligt. Hennes hjärta orkade inte längre och kroppen hade gjort sitt.
Älskad och Saknad
Jag blev besatt. Jag såg en TV-serie, 2 säsonger, 20 avsnitt på ca 10 dagar och blev riktigt deprimerad när den var slut.
Detta året firade jag Julafton med en väninna och hennes familj. En annorlunda, trevlig och mycket God Jul. Jag är enormt tacksam för N´s generositet och för vår vänskap.
N sammanfattade vad som var viktigt för henne i livet och det håller jag med om:
Vänner Gemenskap Kärlek
Apropå kärlek. Min kärlek, P, fick ett vikariat i december och jag är enormt glad för hans skull.
P´s arbetsplats
I övermorgon tar jag flyget till Luleå och bussen till Boden för att fira nyårsafton med Mormor. Det är min önskan att få känna av en riktig vinter med snö och minusgrader.
Årets nyårslöfte... det tänker jag inte tala om, men det inkluderar vad som är viktigt i livet.
Med en önskan om ett Gott Nytt År!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar