4 December och det första steget är taget.

Skulle på läkarbesök (bara) för att berätta att jag fattat beslutet att göra en leverbiopsi. (Bara) är för att det var vad jag trodde. När jag sagt ja till biopsin visade det sig att jag skulle ta blodprover också. Många prover = Många rör = Många stickmärken/blåmärken/punkterade vener. Det brukar vara ett helvete att ta prover. Mina vener är kassa och får de blodsvar spänner jag mig så att venerna sluter sig. Det tar alltid minst en timme och de de brukar alltid vara två. Fast idag gick det på första försöket. De tog minst 4 små rör och 2 stora. Jag var glad och förvånad.

Men jag känner mig lite lurad. Sist sade läkaren att om jag bestämde mig för att göra en biopsi skulle jag ändå få vänta ett tag. Bra. För nästa år ska jag gå en kurs och vara handledare åt en student v. 6-9. Då vill jag inte vara hemma. Vid mitt första besök sade han att jag blir inlagd en dag. Jag vill vara ledig dagen efter med, då jag inte vet hur jag kommer att må. Nu sade han att det räcker med en dag ledigt. Jag tyckte att de kan kalla mig v.10. Läkaren sade någon gång från och med v.2. Bajs. Grejen är att jag är orolig inför biopsin och hittar anledningar att skjuta fram och skjuta fram. Det är obehagligt och gör ont, på gränsen till lätt smärtsamt. Man får lokalbedövning och lugnande. Jag vill inte ha lugnande. Är rädd för vad det ska väcka för fysiska och mentala "minnen". Å andra sidan bör jag få veta hur min lever mår. Har haft den här åkomman alltför länge nu, 20 år. Första steget är taget.