Min sista vecka innan semestern inskolades jag på min nya arbetsplats. Jag fick nog av den, det och de gamla. Jag orkade inte längre. Jag gick på tre anställningsintervjuer och fick jobb på den andra. Först: Roligt, skönt och spännande. Sedan: rädsla, oro och en separationsångest jag aldrig tidigare upplevt. Som min före detta prattant sade till mig för flera år sedan inför min rädsla att byta arbetsplats. "Gammal skit värmer bäst". Då förstod jag inte vad hon menade. Blev till och med lite förnärmad då jag trodde att hon tyckte jag var lite korkad eller nå´t. De sista veckorna innan jag skulle sluta blev det sant. Jag visste vad jag hade, men inte vad jag skulle få. Den jättefina avtacken med alla kollegor och de fina presenterna jag fick, gjorde inte mitt val enklare. Jag hade en jätteklump i bröstet och undrade: "Vad har jag gjort?" Det undrar jag fortfarande.
Nu har jag varit på det nya en vecka. Jag har också hunnit vara med dem på en utekväll med middag. Trevliga kollegor. Jag har dessutom fattat speciellt tycke för två, en på var avdelning, som verkar ha ett pedagogiskt tänk som liknar mitt, tankar kring inomhusmiljön och att jobba Reggio Emilia inspirerat. Trevligt Trevligt. Men det är inte detsamma. På gott och ont, och det är väl just så det ska vara.
Hejdå från Björnen
Till Diamanterna och alla andra stora och små ädelstenar.
Ett stort TACK till er alla för allt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar