Äggmålning och Krocket. Fy f-n vad vi är bra. Med tanke på att ingen av oss tidigare i våra liv har firat högtider, lagat dess mat, målat ägg, klätt midsommarstänger, umgåtts nyktra, inte ens haft några vänner att göra allt med, gör vi ett jättebra jobb. Vi är bäst!!!
Förra våren blev jag inbjuden på mitt livs häftigaste återträff. Det blev jag inte i år. Eller det hade jag blivit om det hade blivit en reunion i år, men det blev det inte. Det blev jag inte för att det numer är så i detta land att det är riskkapitalbolag som vårdar, sköter och lär de viktigaste vi har: våra barn, våra gamla, våra släktingar, våra anhöriga, våra nära och kära, våra bekanta och våra allra bästa vänner. De "våra" får inte kosta något. Därför blev inte jag eller någon annan för den delen, bjuden på återträff den här våren. Antagligen inte kommande vår heller...
Men jag ville ändå träffa en av mina allra bästa vänner som jag har varit ifrån under många år, så jag åkte dit över påsken utan man. Honom lämnade jag hemma på soffan för andra gången jag åkte till "Hill-Billy-Country. (Det var hans eget val. Han var jättemycket välkommen, men ville absolut inte följa med). Ett miljöombyte bokstavligt talat. La Familia; man, dotter, hund och två katter, bor i ett stort hus med trädgård och lada i ett pyttesamhälle med 7 km enkel resa till närmaste affär. Inte ens en yttepytteliten kiosk finns det. Och inte någon pizzeria.
Det var roligt att träffa världens bästa L med familj.
När våren, min nuvarande anställning, all min ork & kraft började ta slut och sommaren närmade sig, tänkte jag att det hade varit kul och energigivande att åka till världens bästa L med familj igen. Sagt och gjort, eller rättare sagt: tänkt och bestämt. Jag fick med mig P till Hill-Billy-Country över midsommarhelgen. (Fråga mig inte hur, det berättar jag en annan gång. Kanske att jag behöver nyttja mig av det knepet fler gånger).
Två helger med god mat, fina promenader, shopping på Börjes, många kilo godis, prat och goda vänner som vet, förstår och inte dömer. Det är det som gör livet värt att leva. Det är också ett kvitto på att jag har gjort något bra med mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar