Det första som slår mig när jag ut från Kallax är luften och naturen. Luften är liksom friskare och naturen mer...annorlunda. Man lämnar Skåne eller Danmark med öppna vidder och fält så långt du kan se, med inslag av en och annan buske eller lövträdsdunge, och kommer till djup, tät barrskog som slår emot dig som en vägg.
Här behöver jag bara gå "runt hörnet" så är jag mitt i naturen. Den tränger sig på och tar över även i stan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar