Hejdå Mormor och Boden. På återseende.

Även om jag tycker om Boden som stad väldigt mycket, om en stad kan ha ha affektionsvärde har Boden det för mig, är det inte det primära skälet till att jag åker dit. Det är för att hälsa på min älskade mormor. I år bjöd hon på fläskpannkaka, kotletter, biff och massor med jordgubbar och grädde. Det gör hon vaje gång.
Och innan resan upp säger hon alltid att i år kommer hon inte att orka laga mat så jag måste hjälpa henne.
Och varje gång säger jag att det inte är något problem.
Och varje gång tror hon mig inte.
Och varje gång säger jag att jag lagar mat hemma varje dag och att det faktiskt inte är något problem.
Och hon tror mig inte.
Och varje gång har hon lagat fläskpannkaka, biffar och kotletter så det räcker till ett helt arbetslag. Min mormor har jobbat som kokerska.

Brorsan och hans sambo hade hälsat på någon vecka tidigare och pratat om att hon kunde köpa en mobil. De hade till och med varit och tittat på 3 olika modeller som var speciellt lämpade till otekniska människor. Det blev min lott att hjälpa henne köpa den och lära henne den. Hon behöver en mobil så att hon kan ringa efter färdtjänst när hon har handlat på Coop och inte orkar gå hem. "Lånetelefonen har gått sönder och de tänker då int laga den och kvinnan i kundtjänst var då så otrevlig, så henne är det int värt fråga något mera", som mormor uttryckte det. Jag programmerade in färdtjänst på snabbval A och mitt nummer på B, också tränade vi att ringa till mig och min bror. Sedan fick mormor för sig att hon skulle ringa färdtjänst. Nej nej tyckte jag. Gör inte det. Det tyckte mormor så hon ringde:
Ft: ---
M: Hej
Ft: ---
M: Det är jag. Vera.
Ft: ---(B är en liten stad och tydligen visste de vem Vera var).
M: Jag har köpt en mobil och jag skulle bara provringa med den.
Ft: ---
M: Hejdå.
Ft: ---