Jag åkte till Växjö på fredagen där L som jag inte har träffat på minst fyra år, hämtade upp mig. Hon var sig lik, både till utseende och i sättet. Glädje över att träffa henne och sorg för att vi lät vår vänskap försvinna bort i så många år.
Sedan körde vi till Börjes som jag bara måste besöka. Vid mitt första besök på Börjes ville jag inte gå in i eftersom jag mådde riktigt dåligt, så jag satte mig och väntade på en stol i ena entrén. Kändes som att jag satt där i en evighet och efter ett tag började människorna se konstigare och konstigare ut, med förvridna, fula ansikten. Konstig hudfärg. Lytta och sneda. Jag blev alltmer rädd och panikslagen att jag hallucinogerade. När B kom ut till mig frågade jag henne: "Ser människorna här konstiga ut eller håller jag på att få en psykos?" B svarade: "Det är inget fel på dig. De ser ut så här". Det svaret lugnade mig. Skrämmande nog. Att människorna faktiskt såg ut som monster och att det inte var jag som höll på att bli sinnessjuk.
10 år 1 månad och 10 dagar senare såg människorna väldigt normala ut. Och Börjes var mycket mindre än jag mindes det.
Jag köpte en kofta och en kjol.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar