Återträff. Dag 2 av 3.

Det var med en hel svärm fjärilar i magen som jag åkte till Återträffen. Jag sade till L att det räcker med att vi kör förbi Kurorten och tittar. Vi behövde ju inte stanna. "Trams" tyckte L.

Den första jag träffade var M. Det var ett kärt återseende, men vi har ändå hållt kontakten och träffats någon gång då och då. När världens bästa nu pensionerade K (och vi som behövde en extra mamma) kom fram och gav mig sin väldigt speciella kram (ingen annan ger likadana kramar som hon), började jag gråta. Alla dessa gamla känslor som bubblade upp och blandade sig med nya överväldigade mig. Jouraren T, den f.d. chefen, syster C, L-, C- och L (alla prattanter), Smulan och sist men inte minst Kitchen Bitchen var där. Underbart att träffa alla dessa människor som betytt så mycket för mig.

Det var sex talare, mer och mindre bra sådana. Ibland kom tårarna, ibland fick  jag gåshud, jag skrattade och grät. Saknade och sörjde A. Ett tag försvann jag i min egna tankar, men jag var ändå "där" och i "tillfället och känslorna" närvarande.

Denna fina utsikt såg jag varje dag. Fast jag uppskattade den inte riktigt till fullo, förrän nu, 10 år senare.

När dagen var slut, gick jag ned och tittade i mitt gamla hem. Så litet det var. Men jag minns att jag ville ha det så. Jag tittade dock inte runt lika mycket som jag hade tänkt mig. Jag glömde. Människorna har gått från att vara objekt till att vara något mycket bättre och mer givande: Människor, och sakerna har minskat i betydelse.

Här i Silvereke har jag bott.

Återträffen var en enorm upplevelse. Jag önskade att jag hade gått emot en av mina rädslor och delat med mig. Det får bli någon annan gång. Men jag fick en ny devis: Låt det börja med mig och uppleva starka känslor:

Hopp. Sorg. Glädje. Styrka. Gemenskap.

Återträff. Dag 1 av 3.

I helgen har jag varit på min hittills livs roligaste "Återträff". Känslomässigt var det en "enorm" upplevelse. Fyra dagar senare har jag fortfarande inte kommit helt i balans.

Jag åkte till Växjö på fredagen där L som jag inte har träffat på minst fyra år, hämtade upp mig. Hon var sig lik, både till utseende och i sättet. Glädje över att träffa henne och sorg för att vi lät vår vänskap försvinna bort i så många år.

Sedan körde vi till Börjes som jag bara måste besöka. Vid mitt första besök på Börjes ville jag inte gå in i eftersom jag mådde riktigt dåligt, så jag satte mig och väntade på en stol i ena entrén. Kändes som att jag satt där i en evighet och efter ett tag började människorna se konstigare och konstigare ut, med förvridna, fula ansikten. Konstig hudfärg. Lytta och sneda. Jag blev alltmer rädd och panikslagen att jag hallucinogerade. När B kom ut till mig frågade jag henne: "Ser människorna här konstiga ut eller håller jag på att få en psykos?" B svarade: "Det är inget fel på dig. De ser ut så här". Det svaret lugnade mig. Skrämmande nog. Att människorna faktiskt såg ut som monster och att det inte var jag som höll på att bli sinnessjuk.

10 år 1 månad och 10 dagar senare såg människorna väldigt normala ut. Och Börjes var mycket mindre än jag mindes det.

Jag köpte en kofta och en kjol.

Favoritsaker

Detta är mina absoluta favoritredskap i köket. Knivarna har jag fått av P och traktörpannan har jag fått av familjen. De underlättar helt klart matlagningen.

Jag drägglar dock ej över dem som S:et bokstavligt talat gör över sin nya klösbräda.

Snart läggdax.

Den här helgen hann jag mycket: sortera bort vinterkläder och in med vårkläder. Hur lönt kändes det dagen därpå med 8 plus? I mitten av Maj. Men det kommer att bli en fin sommar som varar September ut. Kanske Oktober ut. Den kommer att vara ända till i November. Slutdiskuterat.

Fredagskvällen blev riktigt trevlig med 18 årskalas hos P´s systerson. Som vanligt god mat och trevligt, lättsamt sällskap. Jag var dock väldigt trött och orkade liksom inte vara underhållande. Inte för att jag måste, det är mer jag som känner det behovet. Så dumt så dumt.

Jag har tränat ett jättejättesvårt Dancesteppass med vikarierande bästa instruktören J. Ätit lunch på en (för mig) ny restaurang: Barfota. Kan jag varmt rekommendera. God och prisvärd lunch och finfin utsikt.

På vägen hem köpte vi en våg (som med all säkerhet är några kilo överkänslig). Jag kanske ska be att få en som fungerar? *ARGH*MORR*SUCK&STÖN*

På söndagen cyklade vi till gravarna, Linneaträdgården också stannade vi till vid Pålsjöpaviljongen och åt. Alltid gott. Jag har städat. Det var alldeles för länge sedan sist. Smugglat in i lägenheten och ut på balkongen ett balkongbord som jag har hittat i soprummet och som P inte ville ha i sin/vår ägo.

Utsikt från balkongen. En rosa matta av blomblad. Just nu är världen...på något sätt...så himla...rosa.

Efter påtryckningar från P och för att jag vill vara fin när jag ska på Återträffen med stort Å, har jag färgat håret. Det blev mörkt igen. Av gammal vana och för att jag hade färgerna hemma. Nu ska jag bara komma ihåg att försöka boka en tid till frissan för att klippa topparna. Om jag behöver klippa dem. Behöver jag det? Jag säger det varje gång och nu säger jag det igen: Nästa gång jag ska färga håret ska jag göra det hos frissan. Hur noga jag än är och hur mycket färg jag än har i, blir det alltid ojämnt.

Bara en helg kvar nu och då måste jag köpa en present till L med familj (som tack för bilfärder, kost & logi). Men vad köper man till en hel familj som de kan ha glädje och nytta av tillsammans?

Nu är våren här

och jag har planterat...

...vårblommor

 

Och sått...

 

...Vallmo

 

och en annan sorts Vallmo...



Jag hann inte ta fram mina vårkläder.

Söndagkväll och ännu en helg är avklarad. En ovanligt trevlig och mysig sådan. Lördagmorgon startade jag med ett Skivstång/Steppass. Sedan cyklade vi till Pålsjöskog och grillade korv. Igen. Fast denna gången testade jag "Hickory"korv med korvbröd. Mycket gott. Sedan somnade vi ett tag på gräset. Kändes lite som förr i tiden (fast utan ångesten) att vakna upp i skymningen på en gräsmatta någonstans i stan med ryggsäckar, väskor, jackor m.m. utspridda runtomkring.

Söndagmorgon gick vi en promenad (i snabb takt) i Jordbodalen. Jag trampade på och bestämde takten och P hängde på bra. Annars brukar jag ha en hand i hans jackficka eller hålla i hans byxhakar för att på så vis "dra" fram honom. Jag hade tänkt småjogga lite, men jag har fått en grym träningsvärk i mina lår som inte vill gå över och dessutom satt upp mig på 4 pass denna veckan så jag sparade mig. Promenad i en och en halv timme är inte fy skam.
Sedan cyklade jag hem till N. Vi satt och fikade i 3h på hennes altan (jag vill också ha en altan). Fy vad illa jag brände mig. I år igen. Det ser inte klokt ut. Nu måste jag sola solarium för att rätta till eländet.

 

Till kvällsmat gjorde jag paj. Jag har aldrig riktigt lyckats med en matpaj, men denna blev riktigt god.

 

 

Sparrispaj med Chévre och bacon

Receptet hittar man i helgens HD.

 



Bättre sent än aldrig

Vi har sagt att vi ska grilla i 4 år. Sagt och gjort. Idag gjorde vi det. Vi packade P´s PickNick-rygga. Han har faktiskt en sådan. Med fyra tallrikar, vinglas, bestick, brödkniv, allt-i-allo redskap, termos och blåvitrutiga tygservetter och duk... Han har fått den i julklapp från jobb. Sedan cyklade till Pålsjö (jag tycker inte om Gröningen).

 

Solen sken, fåglarna kvittrade och det var supermysigt. Fast nästa gång vill jag inte ha korv (jag tycker inte om korv).