Dop.

Jag har sagt det förr och säger det igen; helgerna går alldeles för fort. Det känns som att helgens dygn har färre timmar än vardagens. Och då försöker jag alltid klara av städning och tvätt under vardagarna så jag inte behöver slösa dyrbar vilotid på sånt trams. (Nu är P hemma och då dammsuger han, så jag behöver inte göra det heller. Bara damma, skura och ta badrummet lite då och då ;)).

Apropå P. Nu har han varit hemma sina 4 veckor och ska inte ut på jag vet inte hur lång tid. Visst känns det bra att han är hemma och vi har inte börjat gå varandra på nerverna. Än. Men jag vill ändå att han åker iväg snart. Det är skönt att vara ensam ibland. Slippa ta hänsyn och planera min vardag tillsammans med någon annan. Dessutom har han åkt på en dunderförkylning, så för tillfället gör han inte mycket mer än ligger hemma och gnäller.

I Lördes var vi på dop. I kyrkan. Med fika efteråt. Det var fint och trevligt.

 

Hela veckan hade jag sett fram emot Step på Söndagen. Söndagen kom och min häl (som jag har vilat) kändes helt ok. Men min mage var helt totalt paj. Jag gick dit och försökte. Var tvungen att gå efter halva passet då jag trodde jag skulle spy så illa jag mådde. Mycket mycket besviken. Sedan låg jag mest hela dagen. Inte rolig söndag.