DET ÄR NI SOM E DOM KONSTIGA. DET ÄR JAG SOM E NORMAL.

I många många år har jag kännt mig "konstig", fel, som en dålig/sämre människa. De har sagts mig att med tanke på mitt förflutna är jag oerhört "sund". Att jag är normal, att andra människor upplever samma känslor som jag. Jag har lyssnat, förstått och tagit till mig, men det har tagit många år, alltför många, att integrera förståndet med känslan.
När någon sade till mig att rädsla är den grundkänsla som i störst utsträckning "styr" alla människor, fick jag mer förståelse för de "normala" människorna och deras handlande.
Nu vet, förstår och känner jag att jag e normal. Och att det finns många "normala" människor som e konstiga.

Ett stort tack till Thåström (min husgud) som med sin titel (se detta inläggets rubrik) och sina texter har satt ord på mina känslor och uttryckt uppfattningar och en verklighet jag har delat med många andra.

P, kan jag få ett frikort på honom?

Imorgon ska jag på konsert och se Thåström. Alla mina "Thåström" CD snart genomlyssnade (Ebba Grön- och Imperietlåtarna kan jag utantill). Båda kamerorna laddade (jag tar med P´s också). Plats på karta kollad. JoJo-kort laddat. Tågtidstabell fixad. Bara kontanter till "konserttisha" kvar...(Tyvärr har det inte funnits damstorlekar tidigare. Det är ett stort minus. Kanske kanske finns det nu...).

Lite har jag börjat skämmas för alla suddiga foto jag lägger ut här.