Dagens ordspråk

I Måndes hade vi studiedag. Första halvan var givande och informativ. Inför den andra halvan fick vi en uppgift som tydligt innefattar vårt "uppdrag" och som är en del av vårt arbete. Tror ni att vi slog våra kloka huvuden ihop och gjorde uppgiften? NEJ! Vi pratade bort halva tiden om att man måste prata med barnen för att ge dem ett språk... Som om någon av oss 7 pedagoger inte förstod eller pratar med barnen. Behöver jag säga att jag kokade av frustration. Jag blev också paranoid och undrade om någon ansåg att det var jag som inte pratade med barnen. Att jag gör ett dåligt jobb o.s.v. I slutänden kändes det som att jag/vi fick en föreläsning av en av våra kollegor. Det kändes inte bra.

Idag hade vi uppföljning på jobb med en psykolog kring hur det går med arbetet i det nya arbetslaget. Mot slutet sade jag att jag tyckte våra arbetslagsmöten kunde vara mer effektiva. Strukturerade. Och vad jag tyckte om studiedagen. Det är vad jag tycker. Att andra tyckte det var bra är deras åsikt. Jag uttryckte min. Nu efteråt vet jag inte om jag gjorde rätt. Jag kanske uttryckte mig hårt. Sårade någon. Trampade på tår och klampade över självuppfattningar. Å andra sidan är jag inte där för att skaffa vänner. Jag är på jobb för att jobba. Har dessutom på omvägar hört att chefen anser att vårt arbetslag måste utvecklas, gå framåt.

Tala är guld...
Eller hur var det nu?