Dagens ordspråk

I Måndes hade vi studiedag. Första halvan var givande och informativ. Inför den andra halvan fick vi en uppgift som tydligt innefattar vårt "uppdrag" och som är en del av vårt arbete. Tror ni att vi slog våra kloka huvuden ihop och gjorde uppgiften? NEJ! Vi pratade bort halva tiden om att man måste prata med barnen för att ge dem ett språk... Som om någon av oss 7 pedagoger inte förstod eller pratar med barnen. Behöver jag säga att jag kokade av frustration. Jag blev också paranoid och undrade om någon ansåg att det var jag som inte pratade med barnen. Att jag gör ett dåligt jobb o.s.v. I slutänden kändes det som att jag/vi fick en föreläsning av en av våra kollegor. Det kändes inte bra.

Idag hade vi uppföljning på jobb med en psykolog kring hur det går med arbetet i det nya arbetslaget. Mot slutet sade jag att jag tyckte våra arbetslagsmöten kunde vara mer effektiva. Strukturerade. Och vad jag tyckte om studiedagen. Det är vad jag tycker. Att andra tyckte det var bra är deras åsikt. Jag uttryckte min. Nu efteråt vet jag inte om jag gjorde rätt. Jag kanske uttryckte mig hårt. Sårade någon. Trampade på tår och klampade över självuppfattningar. Å andra sidan är jag inte där för att skaffa vänner. Jag är på jobb för att jobba. Har dessutom på omvägar hört att chefen anser att vårt arbetslag måste utvecklas, gå framåt.

Tala är guld...
Eller hur var det nu?

Idag...

Idag har jag tränat "Step". Det var så in i helsikes roligt. Varför har jag inte gjort det tidigare?
Idag har S:et kräkt på svindyra finmattan. Det tänker jag inte berätta för P.
Idag har P´s present kommit. Den var jättefin.
Idag är det 2 veckor kvar. Halva tiden har gått.

Nya fina sköna skor är alltid ett måste.

Det är dyrt att vara hemma för länge.

Ger man bort presenter till Påsk. Förutom godis. Eller förutom godis och saker som får plats i ett påskägg? Äsch, det spelar egentligen ingen roll. Jag har beställt en Canvastavla av ett foto föreställande havet som P har tagit och är väldigt glad för (både havet och fotot). Tänkte givetvis ge den till P. Men jag tänker att jag måste ha en anledning för att ge något. Tramsigt. Jag vet. Vill jag ge något av den enkla anledningen "För att jag vill", kan jag väl få göra det.

Å andra sidan firade vi 3 år för några dagar sedan när han var på sjön. Så det kör jag på. En 3-års present. Till den man jag älskar och vårt gemensamma hem.

P´s fotografi

Måste ha varit sjuk på riktigt.

På min andra sjukdag gick jag till närmaste träningsinstutition och tecknade mig på ett årskort. Vad har jag gjort??? F**k. De kommer att dra över 300:- från mitt konto varje månad! På lördag i ottan ska jag dit och träffa en PT- personal trainer som visar alla redskapen och hjälper mig att sätta upp ett träningsprogram. Herrejesus vad seriöst.

Jag vill gå ned vikt. Jag har gjort det förut. Jag kan göra det igen. Jag är bara så förbaskat lat.

Kanske ska räkna ut hur många gånger per månad jag måste träna för att få valuta för kortet.

Jag var tydligen sjuk

Jag har alltid, så länge jag kan komma ihåg, haft svårt för- eller aldrig varit sjuk. Kommer ihåg när jag var liten, att mamma någon gång per år sade att "Nu sjukanmäler jag dig från skolan i några dagar, för du är ju aldrig sjuk och behöver vara ledig". Och jag protesterade, för jag ville gå till skolan.

Det är klart att jag blir förkyld och då sätter det sig 9 av 10 gånger i halsen (jag tappar rösten). Och jag har haft problem med magen sedan tonåren. Min mage krånglar (nästan) alltid. Men jag är aldrig så sjuk att jag måste sjukanmäla mig. Detta gör att jag har svårt för att avgöra när jag verkligen är sjuk.

I söndes på kvällen mådde jag ovanligt illa och hade ont i magen, tänkte att jag hade ätigt något dåligt eller för mycket vitlök. På morgonen mådde jag fortfarande illa och hade diaré. Att jag har diaré är inte ovaligt (som sagt; krånglig mage), men på väg till jobb kräkte jag, fortfarande cyklandes (de gamla takterna sitter i. Jag kan jag). Och sedan en gång till på jobb. Men jag var fortfarande tveksam till om jag var sjuk (jag kallsvettades ju bara lite). Då skickade en kollega hem mig. Vid 12 snåret kände jag mig bra igen och ansåg att jag kunde komma dagen därpå. Något min kollega bestämt avrådde mig ifrån. Så nu har jag varit hemma i en och en halv dag till ingen nytta.

Eller till lite nytta. Jag har:

Putsat mina fönster och bytt gardiner. Det blev inte bra. Ser ni de små inringade fläckarna? Det är S:ets verk från när hon sitter och tittar ut genom fönstret och trycker sin lilla nos mot rutan.

Tagit ned från vinden, sorterat och tvättat mina vårkläder.

Och som sagt tvättat. Fyra IKEA-kassar blev det. Varifrån kommer all tvätt?

Städat. Mycket hår blir det. Alltid mina långa och kattens päls. Nu också P´s då han inte längre klipper sig. Säger att han ska spara till långt och färga sitt hår svart till konserten med Black Sabbath i sommar. Hövva...

Också fick jag en present... eller vad man nu ska kalla det för. En bal med 64 st toarullar. Alltid tacksamt. De används ju frekvent och är tråkiga att köpa.

Berlin

Resan till Berlin är beställd :). Får jag inte ledigt på torsdagen, sjukar jag mig. Så det så.

Helgen är varit perfekt, hittills. Först bokade jag resan till Berlin. Sedan hade jag en middagsträff med N. Till sist en skitbra konsert med Thåström.
Idag, söndag, skiner solen och jag känner ett tvång att jag måste ut och njuta av den. Önskar nästan att det regnade så jag kunde stanna inne och läsa; mina tidningar, nyinköpta reseguide om Berlin, min bok. Kanske sy, sortera vårkläder, åka till Väla och shoppa... städa.

Allt är förlåtet

Konserten med Thåström var skitbra. Mycket bättre än den i Lund 2009. Visst, Thåström har blivit "gammal" och mer tillfreds med livet och det är ju kul för honom. Tyvärr märks det i hans nya låtar. Jag saknar kampen, politiken, åsikterna, ångesten, drivet, aggressiviteten i texterna. I går fanns det i musiken. (Kanske ska tillägga ett stort tack till och vare Pelle Ossler).  Jag njöt, sjöng, skrek, klappade och hoppade, t.o.m. med armarna (läs "näven") i luften.

Det var underbart. Allt är förlåtet. Du och jag Thåström ;)

De sålde Tishor i damstorlekar. Men en XL var stor som en XS. Jag lovar. Det blev en herrstorlek i L.

DET ÄR NI SOM E DOM KONSTIGA. DET ÄR JAG SOM E NORMAL.

I många många år har jag kännt mig "konstig", fel, som en dålig/sämre människa. De har sagts mig att med tanke på mitt förflutna är jag oerhört "sund". Att jag är normal, att andra människor upplever samma känslor som jag. Jag har lyssnat, förstått och tagit till mig, men det har tagit många år, alltför många, att integrera förståndet med känslan.
När någon sade till mig att rädsla är den grundkänsla som i störst utsträckning "styr" alla människor, fick jag mer förståelse för de "normala" människorna och deras handlande.
Nu vet, förstår och känner jag att jag e normal. Och att det finns många "normala" människor som e konstiga.

Ett stort tack till Thåström (min husgud) som med sin titel (se detta inläggets rubrik) och sina texter har satt ord på mina känslor och uttryckt uppfattningar och en verklighet jag har delat med många andra.

P, kan jag få ett frikort på honom?

Imorgon ska jag på konsert och se Thåström. Alla mina "Thåström" CD snart genomlyssnade (Ebba Grön- och Imperietlåtarna kan jag utantill). Båda kamerorna laddade (jag tar med P´s också). Plats på karta kollad. JoJo-kort laddat. Tågtidstabell fixad. Bara kontanter till "konserttisha" kvar...(Tyvärr har det inte funnits damstorlekar tidigare. Det är ett stort minus. Kanske kanske finns det nu...).

Lite har jag börjat skämmas för alla suddiga foto jag lägger ut här.

Tantvarning

Jag har samlat vuxenpoäng i några år. Men det går långsamt och trögt. Så nu har jag börjat samla tantpoäng istället. Jag har redan 5 poäng:

1. Jag har köpt antirynkkräm.
2. Letar efter generande långa "ansiktshår" med pincett i högsta hugg.
3. Söndagsflanerar med min gubbli.
4. Äter Katrinplommon varje kväll för regelbunden tarmtömning.
5. Använder i princip aldrig mitt tidigare basplagg, Munkjacka. Går numer klädd i långkoftor i stället, så jag inte blir kall om rumpan. (Det där sista om kall rumpa är inte sant. Det är inte anledningen. Än).

Lördagen den 3 Mars 2012

Notera frågetecknet ;)