2 bra och, en mindre.

Har varit låg sedan i måndes. Min ledighet börjar tära på mig. Precis som sorger, flyter grubblerier, och mina har kommit upp till ytan nu. Måste tvinga mig att träffa någon eller göra något varje dag.

Idag har jag lunchat med A. Alltid roligt att träffa henne, och skönt att inte behöva prata om "mitt" elände. Efter ett tag var hon tvungen att åka hem till sin "la familia", då gick jag till Dunkers och tittade på Sara Granérs utställning. Det var en uppfriskande och färgstark upplevelse jag varmt kan rekommendera. Gratis var den också.

Av: Sara Granér

Sedan fredagen den 13:e har jag inte velat ta bussen av rädsla att stöta på föräldrarna. Eftersom jag inte orkade eller hade lust att gå hem, tog jag efter en funderare bussen. På bussen sitter mamman. Och hon ser mig. Och hon ser att jag ser henne. Bådas blickar är rädda. Hennes blick innehåller fler känslor men det är inte min sak att tolka. Jag hoppas bara att min blick, förutom rädsla, också visar förakt, innan jag vänder bort den och ställer mig med ryggen mot henne. Det blev ingen scen överhuvudtaget. Hon varken gapade eller skrek eller hotade mig denna gången. Jag andades ut en stor lättnadens *SUCK*.