Tryggt att få hålla allra bästa kompisen i handen när man känner sig vilse i en skog av långa ben.
Allra stoltast är jag över mig själv. Vår gitarrist var sjuk så jag fick ta ledningen. Inte så att jag spelar gitarr, men jag tog täten och ledde och "dirigerade" lussetåget. Också var det jag som gick in och förberedde föräldrar, sade att vi var redo och bad dem att inte fota med blixt förrän efteråt. Allt på eget initiativ, utan att bli ombedd. Detta hade inte skett för ett år sedan utan en kniv mot min strupe, dödshot. Ja, ni fattar. Underbart att själv kunna se min utveckling så tydligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar