Ett kilo ost

Igår var jag på avslutningsfest. Min egen. Mina kollegor hade ordnat ost, vin, alkoholfritt och tillbehör. Några av dem hade frågat mig tidigare vad jag ville. Jobbigt jobbigt. Jag avskyr den formen av upmärksamhet. Äsch, det behövs inte, tyckte jag. Tramserier ansåg M och L. "Du vill väl helst ha ett kilo ost också är det bra med det", sade M. Precis så ansåg jag att det räckte. (Jag tycker om ost och de har sett hur jag sitter och hyvlar osten och äter skiva efter skiva). Klart jag skulle avtackas ordentligt. Basta!

Det blev en avslappnad, jättetrevlig och rolig avslutning. V´s tal på ett ungefär: "Nina. Du har satt många spår här hos. Men detta är ett av de starkaste". Ockå överräckte hon min present. Saken är den att jag är den enda som röker och varje lunchrast fyller jag en sunkig plastmugg med lock med kaffe som jag tar med mig ned till stranden dit jag går och röker.

För snart åtta månader sedan tyckte jag inte alls om stället. Nu lider jag av separationsångest och vill inte alls sluta. Det ska jag försöka komma ihåg när jag tänker att det nya stället inte på långa vägar verkar vara lika bra.

Min present...