Idag var min sista dag på jobb. Det var mycket nära att jag började gråta. Har haft separationsångest lääänge nu. Och varit bitter på somliga av mina kollegor. Men jag är förskolan oehört tacksam att de gav mig en chans (nyutexaminerad och grön som jag var/är, och helt okunnig om Reggio Emilia). Jag har lärt mig massor och utvecklats som pedagog och människa.
Vet inte om jag kommer att sakna barnen, men jag kommer tänka på och minnas många av dem. Länge. Vill inte lägga ut "mina" duktiga barn här på bild, men deras fina arbeten får ni se.
Trist, men nu e de dax för nya äventyr.
SvaraRaderaKram/M