Vet inte om jag kommer att sakna barnen, men jag kommer tänka på och minnas många av dem. Länge. Vill inte lägga ut "mina" duktiga barn här på bild, men deras fina arbeten får ni se.
onsdag 30 juni 2010
Dags att ta farväl.
Idag var min sista dag på jobb. Det var mycket nära att jag började gråta. Har haft separationsångest lääänge nu. Och varit bitter på somliga av mina kollegor. Men jag är förskolan oehört tacksam att de gav mig en chans (nyutexaminerad och grön som jag var/är, och helt okunnig om Reggio Emilia). Jag har lärt mig massor och utvecklats som pedagog och människa.
fredag 25 juni 2010
lördag 19 juni 2010
Svensk Sommar
Var blev den svenska sommaren som är så fin av? Oops, den har ju kommit. Och med den en daglig huvudvärk. Inte så konstigt när det regnar precis varje dag. Jag blir så trött. Har inte ens kunnat bada i havet än i år.
Sommarrea
Idag har jag varit på sommarrea. Jag kom inte hem med det jag skulle ha, men med en massa annat. Skrutt inspekterar te(silen). Också har jag hittat en ny (för mig) porrbutik, -Granit. Det kommer att bli dyrt, jag bara älskar lådor och förvaring. Måste snart sätta upp mig på en större lägenhet...
söndag 13 juni 2010
Warhol after Munch
Åkte till Louisiana och såg nya utställningen; Warhol after Munch. Så bra var den inte. Passade på att se Farven i kunsten en gång till. Det visade sig att vi missade en del första gången vi var där.
Också åt vi buffé (med fisktema). Inte deras bästa.
Och fotade lite konst...
fredag 11 juni 2010
Sommaren är kort. Det mesta regnar bort...
...men förra söndagen sken solen och det var varmt. Lika bra att lägga upp fotona från den dagen. Jag är rädd att mitt minne kommer att sköljas bort av regnet.
Ett kilo ost
Igår var jag på avslutningsfest. Min egen. Mina kollegor hade ordnat ost, vin, alkoholfritt och tillbehör. Några av dem hade frågat mig tidigare vad jag ville. Jobbigt jobbigt. Jag avskyr den formen av upmärksamhet. Äsch, det behövs inte, tyckte jag. Tramserier ansåg M och L. "Du vill väl helst ha ett kilo ost också är det bra med det", sade M. Precis så ansåg jag att det räckte. (Jag tycker om ost och de har sett hur jag sitter och hyvlar osten och äter skiva efter skiva). Klart jag skulle avtackas ordentligt. Basta!
Min present...
Det blev en avslappnad, jättetrevlig och rolig avslutning. V´s tal på ett ungefär: "Nina. Du har satt många spår här hos. Men detta är ett av de starkaste". Ockå överräckte hon min present. Saken är den att jag är den enda som röker och varje lunchrast fyller jag en sunkig plastmugg med lock med kaffe som jag tar med mig ned till stranden dit jag går och röker.
För snart åtta månader sedan tyckte jag inte alls om stället. Nu lider jag av separationsångest och vill inte alls sluta. Det ska jag försöka komma ihåg när jag tänker att det nya stället inte på långa vägar verkar vara lika bra.
Min present...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)