Återträff

Är det inte konstigt? Nästan magiskt. När man av någon anledning tänker intesivt på en gammal vän som man inte har haft kontakt med på mycket lääänge och helt out of the blue tänker på två dagar i sträck och känner sorg för att man har förlorat kontakten med. Och när denna vän ringer dagen därpå?!

Det hände för någon vecka sedan. Hon hade också den bästa inbjudan till en återträff jag någonsin kommer att få :))).

Det är inte förrän i slutet av Maj. Känner mig som ett barn inför väntan på julafton med tålamod som en missbrukare. Vill att det ska ske i morgon. Allra senast till helgen.

Självklart ska jag dit. S och M ska också dit. Det är en stor sorg att inte A också kan komma. Jag saknar henne, och jag vet att hon hade velat delta.

Många Kramar till dig A. Jag saknar dig.