Jag vet inte!

Det är så jobbiga beslut och jag är känslomässigt förvirrad.

Jag sade ju att man inte får lov. Hon försöker ändå. Först får vi ja, sedan får vi nej. Hon blir upprörd och mår dåligt. Jag suger åt mig hennes känslor som en svamp. Han blir också upprörd. Jag säger klart och tydligt hur jag/vi tänkt; att vi ville vara justa mot honom (som inte visar någon kollegial respekt överhuvudtaget mot oss), men att jag vet att man inte får. Och att sådana dagar ska tas på måndagar och fredagar. Jag blir ännu en gång besviken på honom; att han har mage. Så jävla satans förbannat korkad.
Sedan får vi ett kanske, om vi verkligen behöver... Därför att ledningen inte pallar säga ifrån till honom...

Också var det det här med lägenheten. Vill vi bo på Norra Husensjö (Rosengården) i en 2:a, nyrenoverad och inflyttningsklar i Augusti (mitt i semestern)? Å andra sidan kan vi ju flytta i september också. Som det ser ut nu har vi fortfarande 3 lägenheter då... Öörk. Nu måste jag snart gå och lägga mig och sova på alla känslor.

Har i alla fall fått närmare 2 h sol på stranden idag. Skönt.

Grattis på 70-års dagen i efterskott...

Bob Dylan har skrivit många bra texter, men med tanke på mitt tidigare blogginlägg valde jag denna. Kunde tyvärr inte hitta någon video där Mr Dylan själv framför den.

Sorg och förtvivlan

Idag frågade jag en av mina kollegor N (hon är Kosovoalban) hur hon kände inför Ratko Mladic. Då började hon berätta, det bara vällde ur henne på knagglig svenska. Om alla nära och kära hon förlorat. Om hur hon än idag inte visste om en av hennes bröder levde eller var död. Att 49 personer från en släkt hade blivit dödade. Att hennes svägerskas dåvarande man och alla barn hade blivit dödade. Hon berättade och berättade och det fanns inget slut. Flera gånger upprepade hon att "det var inte bara militärerna som dog, barn, kvinnor och gamla utsattes också. Jag kan inte förstå det". Flera gånger sade hon det. Också grät hon. Jag började också gråta.

Hon berättade att Ratko lade in små barn i ugnar. Bland annat en av grannkvinnornas barn. Och att han/de på stående fot hade sprättat upp gravida kvinnors mage med kniv och slitigt ut fostret. Krig är så fruktansvärt hemskt. Jag kan förstå dem som känner hat, men något hat kände jag inte från N.

Bara en fruktansvärd sorg och förtvivlan.

Äntligen kom regnet.

Inte för att jag går omkring och längtar efter regn, men när regnet hänger i luften gör jag det. Jag får huvudvärk, blir låg och det bokstavligt talat gnisslar i huvudet på mig. När regnet kommer, släpper allt och jag blir glad och "lätt" igen.

Idag har jag ätit tröstmat. (Stora självömkansdagen idag. Också.)

Fläskfilegryta:

Fläskfilé, lök, salt & peppar. Purjolök, hela burkchampinjoner, grädde, soja, kalvbuljong, tomatpuré, Sambal Oelek och tomater.

Till efterrätt:

 

Choklad GI kaka med grädde och päron.

Efter Bones, som jag tittar på nu ska jag gå och lägga mig. Tidig morgon och lååång, krävande dag imorgon. Vi sitter och har ändlösa planeringar kring hur vi vill att vår enhets verksamhet ska se ut i höstens nya arbetslag och lokaler. Men vi kommer framåt i alla fall. Och det viktigaste av allt: jag kommer att slippa G!

Så många foto. Så lite plats.

Äntligen har jag kommit igång med att sätta in foton i album. Har foton sedan december 2009 som ska in. Det är vid sådana här tillfällen jag önskar mig ett stort hobbyrum med ett 3 m långt arbetsbord och plats för alla mina papper, pennor, lim, knappar, tyger... alla mina pysselprylar.

En vanlig sketen onsdag.

Jag sitter på jobb. Klockan är 08:00, vi är två pedagoger och två barn. Jag är himmelskt trött. Har jag otur kommer det nitton barn idag. Fast nu skiner solen, gör den det senare också går jag ut med barnen.

Ska till min "prattant" i eftermiddag. Har ingen lust alls. Tycker om henne och hon har hjälpt mig mycket, men det finns liksom inte något att prata om längre.

Imorgon åker P. Igen.

H 4 år har fotograferat.

Prag fredag och lördag

På fredagen blev det MYCKET promenerande och vackra utsikter. Först gick vi upp till Pragborgen. Nu efteråt ångrar jag att vi inte gick in i något av museérna som låg där. Efter det tog vi linbanan upp till Utsiktstornet som var 60 meter högt. Att gå upp var inga problem. Men väl där uppe och ner var fruktansvärt. Jag har blivit höjdrädd på äldre dagar.

På lördag var det dags att åka hem. Bara någon timme innan hemfärd upptäckte vi att vi befann oss på den stora shoppinggatan. Sorgligt men sant. Å andra sidan hade jag inte åkt utomlands för att shoppa. Samma affärer där som här, eller som i Köpenhamn... Eftersom inte P tyckte det var synd, tyckte inte jag heller det ;).
Fyra dagar i Prag var på tok för kort tid. 2 dagar till hade varit lagom. Men Prag ligger kvar. Redan i taxin på väg till flygplatsen började vi planera vart nästa resa skulle gå. Barcelona kanske....

???

När jag skulle betala de här byxorna säger (eller snarare pladdrar) biträdet:
- Ett jättebra val. De här byxorna är jättepopulära nu. Om du tittar i modetidningarna kan du se att såna här byxor är det allra senaste. Jeans är inne nu. Och capribyxor, och linnebyxor. Men jeans är ju bra, för de behöver du ju inte tvätta så ofta.

Jag: -Öh, jaha?!

Jag bara undrar; ser jag förståndshandikappad ut. Eller var jag så illa/omodernt klädd att biträdet kände att hon behövde ge mig några uppmuntrande ord om mitt klädköp. Eller säljer klädkedjan omoderna kläder också? Eller var hon under påverkan av någon drog. Det sistnämnda var hon helt säkert.

Prag torsdag

Efter inte den bästa hotellfrukosten, men helt ok, gick vi utmed Vaclavplatsen, tittade på Kungen och den senare helgonförklarade "Vaclav" him self. Magnus Stenbock, släng dig storleksmässigt i Sundet. Också besökte vi Prags nationalmuseum. Uppstoppade djur och flintyxor ser likadana ut överallt, men djur, levande eller döda, piggar alltid upp.

Vaclavplatsen med Vaclav "him self". Taget från Nationalmuseét.

Sedan bar det av på en 5 h´s utflykt till Skelettkyrkan och silverstaden Kutna Hora.

                                                    Ööhrk...

St:a Barbara. Efter gruvarbetarnas skyddshelgon.

Tillbaka i Prag åt jag Gulasch med knödel. Det var gott, men ack så liten portion (åt nästan halva P´s middag också).

Karlsbron by night.

Onsdag i Prag

Trötta (och lite åksjuk av alla slingrande nedförsbackar) kom vi till hotellet vid 11.

Nästan med detsamma gick vi på upptäcksfärd (här fanns ingen tid att förlora). Först gick vi till torget i Gamla stan där vi åt grillspett och tittade på det astronomiska uret när klockan slog hel.

I den här kyrkan är Tycho Brahe begravd.

Sedan fortsatte vi till Karlsbron med en avstickare på en turistfälla; tortyrmuseet.

I den här mysiga mackapären grillades/kokades man levande.

Karlsbron. Den här bron gick jag över ca ?, någon gång för mycket.

På andra sidan, i Lilla stan, tog vi en kaffe med muffins för ca 30 kr i svenska. Och blev serverade av den mest korkade, förvirrade elr nonchalanta servitris (vet inte riktigt vad som var hennes problem), jag hittills mött.

Kvällens mål intog vi på Hard Rock Café. Helt ok pasta med grillade scampi.

Tillbaka på hotellet vid 22 snåret, var vi helt slut, men orkade med lite nattliga aktiviteter. - Känns som att det ingår i "måste göras" när man är utomrikes på semestern ;). Inte sagt att det var något dåligt för den sakens skull...

Bokens dag

På en annan står: "Skylt på Paradise Boulevard- "Stopless and topless"...amatörmässig sexbransch jämfört med L.A...Las Vegas är en armé av beväpnade runkputtar/den stora kicken här är hasardspel/sex är en bifaktor/underlig tripp för storspelare...husfnask för vinnarna, avrunkning för dem med otur."


Gör så här:
1. Ta boken du läser just nu.
2. Slå upp sidan 52.
3. Skriv ned den femte meningen.
4. Skriv INTE bokens titel.