Ibland säger min mormor: "Om bara Nite hade levt idag. Hon hade varit så stolt och glad över vad det har blivit av dig. Att det går så bra för dig". Jag blir alltid besvärad när hon säger så. Jag skäms. För det är inte alls säkert att det hade gått så bra för mig om inte mamma hade dött.
När hon dog var jag i valet och kvalet: skulle jag stanna eller skulle jag gå? Hennes död fick mig att (utan minsta tvekan) stanna kvar och kämpa. För mitt eget liv och för brorsan och pappa. Så när mormor säger så känner jag skam och skuld, för tänk om det var tack vare hennes död jag klarade mig?!
När mormor tjatar på mig att jag ska åka till graven blir jag irriterad. Jag känner mig som en kass dotter för att jag inte är där oftare. Jag vill bara säga att om mamma fortfarande finns hos oss, sitter hon till hundra procent inte vid graven och hänger. I så fall är hon med oss.
Men igår var det hennes födelsedag så då fick hon blommor, tulpaner. Och ett ljus. Fast jag tror att rådjuren äter upp tulpanerna. De ska ju också ha mat som farmor säger.
Kramar till dig.
SvaraRaderaOavsett hur var när. Så kan jag lova dig att just nu, där hon är idag. Så e hon jävligt stolt över sin lilla flicka, som blivit en vuxen kvinna. Och jag vet att hon är med dig i hjärtat. Så lev & njut.
Kram Monci
Tack Monci.Kram Nina
SvaraRadera