Lördag

Idag har jag städat, fixat mjuka fötter och lagat en tunna chili con carne. Jag har precis duschat. Nu ska jag äta lite kvällsmellis. Sedan ska jag göra mig fin och gå ner och möta P. P kommer hem ikväll. Efter 28 dagar borta. Jag har saknat honom så.

Batman

P har undrat någon gång om jag inte har funderat på att köpa "vuxensängkläder".

Jag kan inte förstå varför...

Tre filmer.

Jag hyrde dessa tre filmer i helgen. Gissa vilken jag tyckte var bäst?

Svar: Draktränaren.

Känns inte bra...

...att gå hemifrån när två kända missbrukare står och bryter på en av grannportarna.

Bajsdag

Igår var en riktig jä**a skitdag.

Jag begick ett misstag. Inte ett jättestort, men jag är så skamfylld att det känns som att världen ska gå under och jag med den. Ringde och bad om ursäkt; ingen fara på taket där. Den andre däremot, vet jag inte hur hon tar det. Tröstar mig med att hon också begår "misstag". Fast medvetna sådana. Som när hon hade sina barn på förskolan heltid i flera månader fast hon inte hade lov.

Ringde angående en lägenhet i samma trapp. Fick beskedet att den "eventuellt" var uthyrd och kundvärden ville inte frångå principer och regler...Annat var det för 12 år sedan när jag fick min nuvarande lägenhet.

Det blir inget Linköping i helgen. "Flunsan" och magsjuka härjar.

Igår tänkte jag att jag sover på känslorna också är det nytt positivt tänk och känslor imorgon. Nu är det "imorgon" och det känns rätt ruttet idag med. Igår var det 5 barn på jobb. Hoppas det kommer lika lite idag. Då "kompar" jag ut tidigare.

3 gamla

• Jag har inte bara mina fina skrattrynkor, bekymmersrynkan mellan ögonen och rynkorna i pannan. Jag har också fått mindre klädsamma små nätmönstrade rynkor under ögonen.
• De senaste tre vintrarna har jag lidigt av en liktorn. Denna vintern har jag blivit besudlad med ännu en liktorn.
• Har också hittat ett grått hårstrå.

                                              Bildbevis

Alla hjärtans dag.

Jag har fått 2 hjärtan i ett SMS av P. Tycker att han är lite snål med sina ömhetsbetygelser. Kunde väl ha fått 3 stycken (det magiska talet).

Håller till godo med ett "gammalt" hjärta.

Varför...

...göra det idag, jag skulle ha gjort igår, när jag kan skjuta upp det till imorgon?

Jag har jobb jobb att göra. Massor. Men jag drar mig för det. Nu ska jag göra en film. Med fokus på ljud. Omständigt. Satte igång datorn för, längesedan. Har läst igenom alla bloggar (för andra gången idag). Hur onödigt som helst. Uppdateras dem inte mer än en gång i veckan lär det inte hända två gånger på samma dag. Också kollat mailen, varit på "fejjan" (fast jag sällan skriver något där). Om jag sitter och bloggar lite till är det snart dags för TV-paus; "Halv åtta hos mig". Sedan är det diskdags, och kl 21 är det CSI. Eftersom jag ska lägga mig i tid ikväll blir det sängdags sedan och inte mer dator.

Kanske i morgon?

Jag har rensat i bokhyllan.

Jävla bajsdator.

Jag vill minnas att jag nämnt det tidigare. Nu säger jag det igen.
Jävla satans bajsdator vi fick på jobb.
Ska det vara så här använder jag P´s dator istället.
SÅ. DET. SÅ!

Om jag skulle ta och rensa lite i bokhyllan?

Jag har "jobbplugg" att göra i helgen. Känns som att jag går i skolan igen. Det är en bok jag ska läsa och diskutera på jobb på Måndag. Det är ingen svår bok (jag känner igen det mesta) och jag tycker att det är ett bra initiativ av ledningen att ge oss lite fortbildning. Ändå får jag inte tummarna loss. Varför är det alltid så att sysslor som jag har skjutit på i flera månader, ibland år (som att sortera i bokhyllan), helt plötsligt verkar jätteroligt när jag ska plugga?!

Grattis Mamma

Igår skulle min mamma ha fyllt 57 år. Grattis på födelsedagen mamma. Hon börjar bli...äldre.
Ibland säger min mormor: "Om bara Nite hade levt idag. Hon hade varit så stolt och glad över vad det har blivit av dig. Att det går så bra för dig". Jag blir alltid besvärad när hon säger så. Jag skäms. För det är inte alls säkert att det hade gått så bra för mig om inte mamma hade dött.
När hon dog var jag i valet och kvalet: skulle jag stanna eller skulle jag gå? Hennes död fick mig att (utan minsta tvekan) stanna kvar och kämpa. För mitt eget liv och för brorsan och pappa. Så när mormor säger så känner jag skam och skuld, för tänk om det var tack vare hennes död jag klarade mig?!

När mormor tjatar på mig att jag ska åka till graven blir jag irriterad. Jag känner mig som en kass dotter för att jag inte är där oftare. Jag vill bara säga att om mamma fortfarande finns hos oss, sitter hon till hundra procent inte vid graven och hänger. I så fall är hon med oss.

Men igår var det hennes födelsedag så då fick hon blommor, tulpaner. Och ett ljus. Fast jag tror att rådjuren äter upp tulpanerna. De ska ju också ha mat som farmor säger.